Hej!

Det är söndag när jag startar min lärarblogg och jag sitter hemma framför datorn. I vanliga fall tänker jag inte alls på jobbet i skolan när jag är hemma för jag har kommit så långt att jag lämnar jobbet och de tankarna när jag stänger dörren till skolbyggnaden speciellt på fredagen. Det är en strategi jag har för att orka med.

Jag jobbar med tonåringar i klass 6-9 och det ska gudarna veta att det inte är någon dans på rosor hela tiden. Det kommer alltid perioder då jag ångrar bittert att jag valde det här jobbet. Men dess emellan tycker jag att jag har ett mycket roligt och stimulerande jobb. Och båda dessa känslorna som egentligen är ytterligheter är sprungna ur och genom dem jag konfronteras med dagligen - tonåringarna. Sedan spelar naturligtvis kollegiet och skolledningen sin roll i helheten speciellt det arbetslag jag jobbar i.

Inom skolans väggar rymms mycket att förhålla sig till. Idag ställs också mycket på sin spets eftersom nya förändringar varit på väg ett par år. Det känns som om människor väljer läger nu och förvirringen är stor. Vilken sorts skola vill jag jobba i?