Måndag den 27/10 2008

Efter en smarrig men miljömässigt förkastlig frukost, då vi beklagade oss över engångsförpackningar och insåg hur miljötänket satt sig i våra ryggrader, samlades alla svenskar i foajén för ett varmt välkomnande av vår eminente ledsagare Kees. Det redan tydliga programmet förtydligades ytterligare och därefter bar det av med vår charterbuss mot stadshuset. Äntligen fick vi se stan i dagsljus och med solsken. Kameran fram, nu! Alla på samma gång!

Tydligen hade ryktet om svenskars fikande nått holländarna, för vi fick fylla på frukosten med en gång vi klev innanför stadshusets portar. Eller, vi hann ju med lite fotande före fikat, förstås. Resten av förmiddagen satt vi i skolbänken och lyssnade och tittade på (power point-) presentationer om Nederländernas skolsystem. Det vi förstod var att det hela är ett mycket komplicerat kapitel. En av oss sa efteråt: ”det var rörigt, men på en mer avancerad nivå” och det beskriver det hela rätt bra, tycker vi.

För att göra en lång historia kort kan man säga att holländska barn börjar i Primary school när de är 5 år. Vid 12 års ålder gör de ett test som avgör vilken nivå de befinner sig på. Det finns 4 olika nivåer, där nivå 4 är högst och för dem som tänker läsa vidare vid universitetet och nivå 1 är lägst och verkar vara någon form av baskurs. I varje nivå kan man läsa i 3 till 5 år. När 12års-testet är gjort söker föräldrarna till en skola och beroende på resultatet får man en plats. Om föräldrarna inte accepterar ett avslag från en viss skola kan de gå till domstol och överklaga.

Vi besökte Het Stormink, en secondary school för elever i åldern 12-15 år. När vi kom dit möts vi av en gigantisk cykelparkering vid en 5vånings-tegelbyggnad med gallertäckta fönster. Väl inne möts vi av färglada statyer och målningar och en mycket modern och häftig arkitektur. Naturligtvis hade det uppstått ett missförstånd, så ingen visste att vi skulle komma. Efter ca 20 minuter dyker 2 stressade arbetslagschefer och en engelsklärare upp som improviserar ihop en presentation av skolan.

Vi blir positivt överraskade av det nytänkande som råder och hur den nybyggda skolan är planerad. Många smarta lösningar, enormt stora utrymmen för eleverna och öppna klassrum med mycket glas.

 Trots 30-grupper i alla ämnen känns det inte trångt då man har tillgång till flera rum och kan dela upp eleverna. Några arbetar teoretiskt, några ”labbar” och några sitter vid datorerna. Det som skiljer denna skola från andra är att det tar in elever i alla 4 nivåer, dvs även de elever som efter testet hamnade i nivå 1. Och även om de får befinna sig längst ner på gatuplanet på skolan, så är de ändå välkomna hit, vilket inte är vanligt förekommande i Hollands skolor.

Svenskar som vi är, frågar vi oss hur mycket alla dessa kvm kostar!

Ett av våra mål med resan är att knyta nya kontakter. Vi lämnar över de brev som våra elever har skrivit till de holländska eleverna. De visar sig dock att holländarna börjar läsa engelska först vid tolv års ålder, så därför får vi se om våra elever får några svar.

Vår nya affärsidé är att få holländare att inse att de ska använda cykelhjälm! Vi har inte sett en hjälm än så länge och holländare är ett cyklande folk.